Hästarnas ålder

Sitter nu och kollar på SVTplay, ifrån världscupfinalen i dressyr förra helgen. Blir lite fascinerad när expertkommentatorerna börjar kommentera Isabelle Werth’s otroligt fina häst Satchmo, som för övrigt är 17 år.
”Ja det är så kul att se att hästen är i så fin form trots åldern!”, jag är medveten om att hästar inte får tävla VM om de är äldre än 18 år, men 17 år för en häst anser inte jag är någon hög ålder.. När hästen sedan rusar iväg lite i galoppen och busar lite så säger de ”ojoj, ja hästen lever ju verkligen fortfarande iallafall!”, haha alltså va!?

Min gamla Brenda på 26 år busar runt och sprallar hon också, hästen faller ju inte automatiskt ner och dör så fort de blir över 15 år som vissa verkar tro. Hästarna är ju (oftast) fortfarande fräscha och fina långt upp i 20-årsåldern! Jag har läst flera stycken på hästforum vars foderhästar/hästar har fyllt 17-18 år och de börjar fråga folk om hur de ska lägga upp träningen för att det inte ska bli för hårt för hästarna – men man borde ju märka själv när det är dags att trappa ner på träningen för hästarna. Man går inte igenom en spärr med hästarna när de fyller 17 liksom.

Isabelle Werth – Satchmo

Läsvärt

Ligger i sängen och bara degar lite nu, har sådär fruktansvärt ont i ryggen igen att jag helst inte vill röra på mig. Har puffat upp med massa kuddar bakom ryggen så att det känns lite bättre. Det förstör dagarna så mycket när det blir såhär.

Kom iallafall ut på en springtur förut, men det var tungt idag. Dras med rejäl träningsvärk i rumpa och baksida lår efter att ha kört igång med cykeln seriöst nu, varje morgon ner till tåget, varje eftermiddag hem från tåget. När jag åker hemifrån på morgonen kan jag i princip rulla nerför backarna, sen är det en lång raksträcka med motvind att ta sig igenom, när jag ska hem verkar vinden ha vänt – så det blir motvind igen! Sen väntar alla uppförsbackar.. dom är inte att leka med. Det är inte så jobbigt att man dör, men det tar på musklerna vill jag lova.

Det blir lite gratisträning varje dag, jag måste ju fram och tillbaka till tåget, och det går lika fort att cykla hem som att ta bussen liksom.

Om ni förresten letar efter en helskön bok att läsa så bör ni leta reda på boken ”Gör om mig – 101 oslagbara sätt att förändra dig själv!” utav Noomi Hebert och Lena Ollmark. Fruktansvärt rolig bok, som tar upp vardagsproblem på riktigt roliga och ironiska sätt. Om man vill så går det att sålla ut ganska vettiga grejer också. Klart läsvärd!

Den sista var jag bara tvungen att ta med.. Om man träffar någon ny, eller någon
som man bara pratat med/träffat någon gång så gnäller man inte om skit. Ingen
vill höra detaljer om hur skilsmässan gick till, hur ensam du är, hur jobbigt livet
är och bla bla. Man stänger öronen. Det är liksom dödsdömt att hålla på så.

Det är en helt annan sak med folk man känner, i skolan gnäller vi tjejer gärna om allt,
diverse krämpor, stylingproblem och allt vad det nu kan vara – men det är för att vi
känner varandra och faktiskt är intresserade utav varandras liv. Okej, det är inte alltid
kul att lyssna på gnäll, men det är ändå på något sätt kul att prata om det.
Med folk man känner.
Med folk man känner VÄL.

Hästsport = Djurplågeri? En evig diskussion.

Efter helgens två dödsfall med hästar i Grand National-loppet så är det ramaskri över hela världen, hur BBC behandlade hästarna (la en presenning över och fortsatte loppet) är såklart hemskt, men nu skriks det om djurplågeri och dylikt.. IGEN. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12859239.ab

Jag är sjukt trött på att höra hur hästarna inom ALLA hästsporter (speciellt galopp och trav) blir plågade. Har man aldrig satt sin fot i ett stall är det lätt att tro att det går att tvinga hästar till vad som helst – men det går inte.

Jag kan tvinga en häst att springa, men jag kan aldrig tvinga den till att bli bra på att springa.

Jag tar de två hästarna jag rider som exempel; Brenda skulle jag kunna TVINGA till att hoppa ett hinder, max 50 cm högt. Jag skulle säkert också kunna tvinga henne till att hoppa ett par hinder i följd, men mer än så kan jag aldrig tvinga henne till. Hur mycket jag än skulle slå henne, banka på henne och skrika åt henne så skulle jag aldrig, aldrig, aldrig få henne att hoppa en full hopptävlingsbana på över 50 cm. Jag skulle inte ens drömma om att försöka göra det heller.

Andra hästen Shiva däremot, skulle jag (okejdå, någon som VILL hoppa högre höjder än mig) kunna få att bli en elithäst. Det skulle utan tvekan gå att få henne till att hoppa 160 centimeters-klasser på hopptävlingar, med rätt ryttare skulle hon utan tvekan kunna gå Grand Prix, SM, EM, VM. Med rätt träning, rätt målsättning och rätt ryttare skulle inte det vara något problem – och vi skulle inte ens behöva tvinga henne. Hon skulle göra det frivilligt – för att hon GILLAR att hoppa.

Detsamma gäller trav och galopphästar, det går att tvinga en häst till att dra en sulky i ett amatörlopp, men det går inte att tvinga hästen till att springa fortast, att vinna eller att tycka om det.

Hästar som är BRA (=elithästar) gillar oftast det dom gör. Detsamma gäller elitidrottare, Stefan Holm skulle aldrig ha blivit bra om han inte gillade att hoppa höjdhopp. Detsamma gäller Nu pagadi, Victory Tilly, Scarlet Night, Going Kronos och alla andra travhästar – dom skulle aldrig ha blivit bra om dom inte gillade vad dom får göra.

Självklart behandlas inte alltid hästar som hästar bör behandlas, och med framgång kommer vissa resiriktioner. Världens bästa dressyrhäst (Såldes i höstas för drygt 15 miljoner EURO), får inte gå ute i hagen och springa runt själv. Jag förstår varför han endast får gå med benskydd och boots på i en liten mindre hage och i skrittmaskin – men det finns många som inte förstår det. Man vill inte ha världens bästa häst skadad för att han skulle ”få busa en stund”. Man vill inte heller ha Christiano Ronaldo i Real Madrid skadad för att han ”ville leka kurragömma med sina kusinbarn”. Elitidrottare (hästar+människor) får avstå från vissa saker för att göra det dom gillar och för att bli bäst. Jag ser inte det dåliga med det.

13:44 – Irritation

Den här fredagen var väldigt bra en stund. En liten, liten stund. Jag hade planerat att jag skulle ge mig ut till Ikea en sväng för att köpa massa nya lådor till stallet och min garderob hemma, och handla allt basic på stan. Är i stort behov av nytt smink och andra smågrejer.

Igår tyckte jag då att jag var alldeles ypperligt smart och tog med mig allt onödigt hem från praktiken redan igår istället för idag, jag hatar att ha mycket att bära på när jag ska handla. Speciellt när jag ska åka buss/tåg hem.

Men det totalt SKET sig, varför? Jo för att Tom hade ”glömt” att han var tvungen att ha sin jävla kostymfan nästa vecka, så hans pappa var förbi med den här imorse. Nej, det var inte bara ”en liten påse med kavajen i” som jag fick. Det var hela jävla kostymen + skorna i ett sånt här inte-bli-dammigt-eller-förstört-upphängnings-fodral-grejs. Med andra ord: jag ser ut som en kemtvättskärring när jag går runt med det. Den är dessutom så lång att jag måste hålla i galgen ovanför huvudet på mig själv.

Jag måste bara få skriva att ibland, ibland önskar jag att det bara fanns tjejer på den här planeten. Fy fan vad lätt livet skulle vara då.

Jag har redan försökt avreagera mig med häftpistolen och pappersskärar-maskinen här på kontoret, men det har inte gått så bra.

Åt en väldigt god lunch med ännu godare efterrätt förut visserligen. Men det hör väl inte till saken.

10:00 – Irritation.

Saker man kan störa sig på ända in i döden:

- Personer som åker en buss (exempelvis linje 500 Karlstad – Kristinehamn – Karlskoga) som är full till både bredden och höjden, och som sätter sig på det yttersta sätet och vägrar låta någon komma in och sätta sig på det innersta sätet om inte chauffören säger till. Vad är problemet hos dessa människor? Samma sak gäller dom som lägger upp väskan bredvid sig, stirrar rakt fram och totalt ignorerar när någon frågar om det går att sitta där.

Personer på bussar som oftast är envisa: Tanter, modell äldre, medelålders män med utländskt utseende, och tjejer 13-15 år.

Shame on you!

Topp 3: Stavningsmissar

1. Chocklad.
- Här har man missat något allvarligt. På chockladpapperen står det ju t.o.m CHOKLAD stavat åt er.

2. Träningsverk.
- Personer som försöker låta smarta skriver VERK istället för den korrekta stavningen VÄRK. Irriterande när fyra pers på rad på facebook felstavar.

3. Dem var fina.
- Missbruk utav ordet ”dem”. Dem används oftast i slutet av en mening, exempel:
Barnen hade trillat ner i isvaken, föräldrarna försökte dra upp dem. <– Korrekt!

Jag lovar, flera liknande inlägg kommer med tiden.

Hemska saker händer med underbara varelser

Det har varit väldigt mycket skriverier om just olyckor med hästar nu den senaste tiden, jag sitter just nu och läser DENNA ARTIKEL som handlar om 7-åriga Alva som föll av sin häst på ridskolan och dog av att hon blev trampad av hästen.

Tydligen har även en 17-årig flicka nyss dött i samband med ridning. Metro skrev i sin tidning igår att det årligen skadas runt 6,000 personer (många barn) som får uppsöka sjukhus i samband med ridolyckor.

Något vi måste acceptera är att olyckor händer, speciellt när man handskas med levande djur som trots allt är väldigt oförutsägbara och impulsiva. Hästarna är inte, och kommer aldrig att vara, elaka och av den anledningen trampa ihjäl någon. Nu finns det förvisso ”elaka” hästar som utav olika anledningar sparkas och bits, men det beror ju oftast på felhantering.

Något som skulle vara toppen är om Svenska ridsportförbundet eller någon myndighet tog fram ett speciellt säkerhetsprogram för exempelvis ridskolor, OCH införa obligatorisk säkerhetsväst (och hjälm) för alla barn och ungdomar. Att ridskolor dessutom skulle kunna utveckla sin verksamhet till mer än att bara låta sina elever komma dit och hoppa upp på en färdig häst, få rida i 40 minuter, sen hoppa av hästen, lämna över till nästa ryttare och åka hem igen tror jag garanterat skulle öka samhörigheten mellan häst och människa. Många som råkar ut för olyckor är just dessa personer som kanske bara är ute efter själva ridningen men inte vill handskas med hästar i övrigt.

- Hur lär man sig att veta hur hästar fungerar om man inte handskas med dom?
Svar: man gör inte det.

Nu säger jag inte att just Alvas olycka inte skulle ha hänt om hon hade fått hanterats mer med hästar, det var bara en väldigt, väldigt olycklig händelse. Men många andra kan garanterat det!

Men så kan det ju bero på att en del (absolut inte alla) ridskoleryttare är oengagerade vad gäller skötsel och hantering utav hästar. Jag vet själv när jag fortfarande gick på ridskola, våra teoripass som bestod utav både rent teoretiska grejer på papper, dels praktiska grejer som att gå igenom hästen för att kolla sjukdomar och liknande praktiskt, inte lockade många elever ur min grupp. Jag tyckte om det, men många var ”sjuka” just de lektionerna. Obligatorisk teori och mer teori på ridskolor? ja kanske. Mer och framförallt bättre utbildad personal på ridskolor? ja tack.

Privatryttare som äger egna hästar kan givetvis också råka ut för olyckor, MEN.. dom känner oftast sin/sina hästar och kan förutspå olyckor mycket lättare, har man ridit sin häst ett tag så har man lärt sig hästens rörelsemönster och kan (förhoppningsvis) sitta kvar om något skulle hända.

Jag började rida någon gång vid när jag var 5-6 år, nu är jag 18 (snart 19) år. Jag har aldrig råkat ut för något värre en ett par brutna naglar, lite blåmärken och en svullen fot. That’s it. Och jag har ändå ridit ett par galningar till hästar.

Olyckor kommer alltid att hända i alla sporter, det finns risker med allt vi gör i livet, vi riskerar våra liv varje gång vi går över gatan liksom.

Enda lösningen är att spärra in dina barn i huset, sätt dom i soffan och ge dom en dator. Linda in dom i bomull allra helst. Problemet med det är..
1. Barnen får någon psykotisk diagnos på grund av att dom behandlas som små fågelungar, dom hamnar på vårdhem (som dessutom råkar kosta sådär 3,500 kr/natt för kommunen = dina skattepengar, lärde mig det i skolan idag)
2. Barnen drabbas av fetma av allt stillasittande och får vid äldre ålder hälsoproblem och kan i värsta fall dö för tidigt.

Så.. jag vet iallafall att mina barn (någon gång i framtiden) ska få hålla på med massa olika sporter, även om det finns risker med det. Man mår bra av att röra på sig, och man mår dessutom väldigt bra av att lära sig respektera och hantera djur! Låt alla barn, ungdomar och vuxna fortsätta rida – men tänk lite extra på säkerheten. Lär man sig förstå hästar oc hur de fungerar så kommer också färre olyckor att ske.

Jag kommer definitivt inte sluta att rida, oavsett vad som händer. För jag vet att ingen av hästarna jag rider någonsin skulle göra någon illa med flit.

”Det är inte hästens fel, det är ryttarens” predikas utav många stjärnryttare. Man kan inte säga så gällande barn, men för äldre och mer vana ryttare kan man göra det.

Kusinen Elis gillade att rida på stora Shiva.

Typiskt

Lektionen idag var totalt värdelös, på tisdagar går jag i skolan mellan 9-11 och har matte. Det är egentligen en lektion för ”valfritt arbete”, men eftersom jag inte läser matten på någon ordinarie lektionstid så kör jag den då.

Men idag var våran lärare sjuk, så jag fick sitta på min stol i två timmar och se dum ut, och lyssna lite på Nathalie som fick lite små nervsammanbrott när hennes utskrifter inte riktigt fungerade.

Väl hemma i stan här igen tänkte jag svänga in på postkontoret för att hämta ut paket, ”värdehandlingar” som det typ står på avi:n ska tydligen hämtas ut där..
Men tror ni att postjävlakontoret var öppet? Självklart inte. Dom hade lunch.
Kan tillägga att dom dessutom stänger kl 15 varje dag också – hur många normala människor kan gå till posten då? Ingen har ju hunnit sluta.. Skulle vara lättare om dom bara skickade hem skiten till brevlådan så att jag slipper krångla.

Bara för det var jag tvungen att köpa en citronbiskvi innan jag gick uppför alla backarna hem. Den var jättegod.

13/11

1 år med min finaste Tom idag, underbart <3
2009.11.13 , 2010.11.13 – fler år kommer.

 

Här vill jag bo!

Jag har hittat the place to be, jag tror att jag skulle trivas här.. Maisons-Laffitte är en stad i Frankrike, hela staden är från början uppbyggd runt ett slott. Staden kallas ”hästarnas stad” på grund utav sin hästkultur, det var earlen av Artois som förde in hästkulturen genom att bygga till stall vid slottet år 1777.

Delar av slottet är nu ett galoppmuseum (eftersom det är galopphästar som varit den största delen av historien), på slottsgården finns även galoppbanor och liknande.

Men.. det finns hela 7 ridskolor runtom i staden, som är en väldigt liten stad, och som anordnar tävlingar varje helg. Runtom i hela staden finns ridvägare speciellt anpassade för hästar och ryttare – OCH.. bilar/fordon har väjningsplikt för hästekipage!

Lite tufft va? Hittade det här när jag nu ska skriva ett arbete om kultur på 1600-talet på historialektionen, haha..

Slottet är ju inte så pjåkigt det heller, Châteu de Maisons-Laffitte.