Det har varit väldigt mycket skriverier om just olyckor med hästar nu den senaste tiden, jag sitter just nu och läser DENNA ARTIKEL som handlar om 7-åriga Alva som föll av sin häst på ridskolan och dog av att hon blev trampad av hästen.
Tydligen har även en 17-årig flicka nyss dött i samband med ridning. Metro skrev i sin tidning igår att det årligen skadas runt 6,000 personer (många barn) som får uppsöka sjukhus i samband med ridolyckor.
Något vi måste acceptera är att olyckor händer, speciellt när man handskas med levande djur som trots allt är väldigt oförutsägbara och impulsiva. Hästarna är inte, och kommer aldrig att vara, elaka och av den anledningen trampa ihjäl någon. Nu finns det förvisso ”elaka” hästar som utav olika anledningar sparkas och bits, men det beror ju oftast på felhantering.
Något som skulle vara toppen är om Svenska ridsportförbundet eller någon myndighet tog fram ett speciellt säkerhetsprogram för exempelvis ridskolor, OCH införa obligatorisk säkerhetsväst (och hjälm) för alla barn och ungdomar. Att ridskolor dessutom skulle kunna utveckla sin verksamhet till mer än att bara låta sina elever komma dit och hoppa upp på en färdig häst, få rida i 40 minuter, sen hoppa av hästen, lämna över till nästa ryttare och åka hem igen tror jag garanterat skulle öka samhörigheten mellan häst och människa. Många som råkar ut för olyckor är just dessa personer som kanske bara är ute efter själva ridningen men inte vill handskas med hästar i övrigt.
- Hur lär man sig att veta hur hästar fungerar om man inte handskas med dom?
Svar: man gör inte det.
Nu säger jag inte att just Alvas olycka inte skulle ha hänt om hon hade fått hanterats mer med hästar, det var bara en väldigt, väldigt olycklig händelse. Men många andra kan garanterat det!
Men så kan det ju bero på att en del (absolut inte alla) ridskoleryttare är oengagerade vad gäller skötsel och hantering utav hästar. Jag vet själv när jag fortfarande gick på ridskola, våra teoripass som bestod utav både rent teoretiska grejer på papper, dels praktiska grejer som att gå igenom hästen för att kolla sjukdomar och liknande praktiskt, inte lockade många elever ur min grupp. Jag tyckte om det, men många var ”sjuka” just de lektionerna. Obligatorisk teori och mer teori på ridskolor? ja kanske. Mer och framförallt bättre utbildad personal på ridskolor? ja tack.
Privatryttare som äger egna hästar kan givetvis också råka ut för olyckor, MEN.. dom känner oftast sin/sina hästar och kan förutspå olyckor mycket lättare, har man ridit sin häst ett tag så har man lärt sig hästens rörelsemönster och kan (förhoppningsvis) sitta kvar om något skulle hända.
Jag började rida någon gång vid när jag var 5-6 år, nu är jag 18 (snart 19) år. Jag har aldrig råkat ut för något värre en ett par brutna naglar, lite blåmärken och en svullen fot. That’s it. Och jag har ändå ridit ett par galningar till hästar.
Olyckor kommer alltid att hända i alla sporter, det finns risker med allt vi gör i livet, vi riskerar våra liv varje gång vi går över gatan liksom.
Enda lösningen är att spärra in dina barn i huset, sätt dom i soffan och ge dom en dator. Linda in dom i bomull allra helst. Problemet med det är..
1. Barnen får någon psykotisk diagnos på grund av att dom behandlas som små fågelungar, dom hamnar på vårdhem (som dessutom råkar kosta sådär 3,500 kr/natt för kommunen = dina skattepengar, lärde mig det i skolan idag)
2. Barnen drabbas av fetma av allt stillasittande och får vid äldre ålder hälsoproblem och kan i värsta fall dö för tidigt.
Så.. jag vet iallafall att mina barn (någon gång i framtiden) ska få hålla på med massa olika sporter, även om det finns risker med det. Man mår bra av att röra på sig, och man mår dessutom väldigt bra av att lära sig respektera och hantera djur! Låt alla barn, ungdomar och vuxna fortsätta rida – men tänk lite extra på säkerheten. Lär man sig förstå hästar oc hur de fungerar så kommer också färre olyckor att ske.
Jag kommer definitivt inte sluta att rida, oavsett vad som händer. För jag vet att ingen av hästarna jag rider någonsin skulle göra någon illa med flit.
”Det är inte hästens fel, det är ryttarens” predikas utav många stjärnryttare. Man kan inte säga så gällande barn, men för äldre och mer vana ryttare kan man göra det.

Kusinen Elis gillade att rida på stora Shiva.

