Nu är klockan sådär halv fyra natt mellan fredag/lördag (eller lördag morgon, beror på hur man ser det) och jag jobbar för fullt. Inte just nu då, för nu dricker jag te (te, the eller té!?) och degar i soffan. Man måste göra sånt också. Har jobbat 6,5 timme, och har 3,5 timme kvar. Huvudet börjar sega lite, annars är det kanon.
Under kvällen idag (fredag) så kom Tom hem från Stockholm, och han åker inte tillbaka på söndag! Han muckade idag, och har med andra ord gjort sina elva månader i rikets tjänst. Jag skulle ju gärna se att han fortsatte, men det är en fråga han får ta hand om själv. Jag tänker inte lägga mig i sånt och bestämma vad folk vill.
Så, från den 2 augusti 2010 till 17 juni 2011 har jag fått vara militärflickvän, något som inte alltid har varit så rockigt. Det finns både bra stunder och dåliga stunder, men vi båda har lärt oss riktigt mycket under året, om varandra.
Så grejen med att killar gör lumpen och flickvännerna är kvar hemma några timmar bort behöver inte automatiskt betyda att det kommer sluta dåligt – kom ihåg det! Någon hade gärna fått säga det till mig för elva månader sen.
Hursomhelst så har jag iallafall den bästa (och snyggaste) pojkvännen som finns. Ren fakta, inget mer med det.
Och nu tänker jag sluta med att säga ”hursomhelst” i slutet av varje inlägg.
Nu börjar det bli ljust ute igen, solen är väl påväg upp om en stund, grattis alla er som får ligga i sängen och sova – just nu är jag väldigt avundsjuk på er!



























